För barn och tonåringar i åldern 2–20 år — ange ålder, kön, vikt och längd för att uppskatta BMI-för-ålder-percentilen, baserat på CDC:s tillväxtkurvor.
Själva formeln är densamma som för vuxna — vikt i kilogram delat med längd i meter i kvadrat — men resultatet jämförs sedan med en BMI-för-ålder-och-kön-percentilkurva istället för fasta vuxengränser, eftersom ett hälsosamt BMI naturligt förändras när barn växer.
Ett BMI på 18 kan vara helt typiskt för en 12-åring men undervikt för en 17-åring, eftersom kroppssammansättningen förändras mycket under barndomen och puberteten. Percentilen placerar ett barns BMI i förhållande till andra barn i samma ålder och kön, vilket gör det meningsfullt.
Under 5:e percentilen kategoriseras generellt som undervikt, 5:e till under 85:e som hälsosam vikt, 85:e till under 95:e som övervikt, och 95:e percentilen och däröver som fetma — samma kategorigränser som CDC använder.
Barn under 2 år följs enligt WHO:s tillväxtstandarder, medan åldrarna 2 till 20 år övergår till CDC:s tillväxtkurvor — en annan referensdatauppsättning byggd specifikt för den äldre åldersgruppen. Det är därför detta är ett separat verktyg från vår BMI-beräknare för baby och småbarn snarare än en förlängning av den.
Nej — det är en allmän uppskattning baserad på approximerade tillväxtkurvedata, inte en klinisk bedömning. En enda BMI-percentilavläsning, särskilt nära en kategorigräns, är mycket mindre informativ än en barnläkare som följer ditt barns tillväxtmönster över flera besök.